Det är dags att verkligen fokusera på kunskap och inte hur den visas!

Idag har jag gått omkring med tankar och funderingar om språk. Har förmodligen mycket att göra med att jag uppmärksammar Shakespeare och att det är 400 år sedan hans bortgång och att mina elever i engelska faktiskt börjar så smått finna koderna till hur man ska läsa och förstå Shakespeares poetiska språk (inte "gammalt" - Shakespeare är en del av tidig modern engelska).
Men samtidigt sätter det andra saker på sin spets. Som att ju högre upp i utbildningen, desto viktigare blir skriftspråket och förmågan att kunna förstå och producera samma språk. Och inte kunskap.
För vi lever, har alltid gjort för det är så språk utvecklas och förändras, i en tid där våra unga introducerat logogram i vårt västerländska alfabet - genom att kombinera skiljetecken (smileys).
Jag har alltid stört mig på att akademisk utbildning fokuserar på förmågor som handlar om och verkar fokusera på förmågan på det formella - språket - snarare än själva kunskapen. Och jag tror faktiskt att det vi ser och läser om idag när universitetslärare och akademiker uttrycker en slags desperation för hur dåliga dagens studenter är på att uttrycka sig och förstå, det man behandlar på den här nivån, egentligen borde vara ett uppvaknande.
För det finns ett glapp mellan grundskolan och högre utbildning, där jag som grundskollärare verkligen söker, hjälper och bidrar till mina elevers förmåga att redovisa kunskap och att högre utbildning fortfarande är så hopplöst fokuserade på text och stil och kanske inte alltid på kunskap.
Om grundskolan är 40 år efter i utvecklingen så är högskolan och universitet det dubbla antal år efter i utvecklingen. Och självklart kommer det bli problem när jag som grundskollärare fokuserar på helt andra kunskapsgrundande förmågor än vad mina elever kommer mötas av under högre studier. Jag får nästan lust att ta ordet "paradigmskifte" i min mun och det är nog första gången jag gör det.
Jag har en fd elev med grav dyslexi som studerar på KTH. Han blir underkänd på tenta efter tenta för att han inte kan redovisa sin kunskap i text och dessutom i en text som ställer stora krav på språkliga förmågor och som tydligen inte bryr sig om studentens kunskap. Han underkänns för hur han tvingas redovisa den. Och på KTH, av alla ställen, tvingas han 2016, att skriva för hand. Ursäkta? Som grundskollärare anpassar jag ständigt, finner nya vägar för mina elever att redovisa sin kunskap.
Ursäkta? Förlåt? Lägg av! För jag kan snart inte försvara mitt jobb att få mina elever att fortsätta att utbilda sig och utveckla sig, om mina insatser framöver, kommer grusa deras drömmar om karriär.
Min idé och tanke om kunskap är att den ska vara tillgänglig för alla.
Den är inte det idag. Det finns ett glapp. Och samma kunskap och mänsklig rättighet till utbildning, stöter på patrull så fort vi snackar om det, som vi alla vet är socialt och samhällsklassigt (?), problematiskt på väldigt många områden.
För när blev kunskap ett verktyg för att sortera agnarna från vetet?

Det är en kunskapstradition som behöver förändras. Helt enkelt.