Crazy Pictures - när läraren inte riktigt räcker till
Jag upptäckte gänget bakom Youtube-kanalen så sent som för någon vecka sedan. Efter det är jag som besatt. Jag analyseras och använder deras filmer i stort sett till allt som jag gör i skolan och med mina elever. Av den enkla anledningen att de gör det jag så gärna vill kunna åstadkomma själv.
Det är inte så enkelt att bara visa en av deras filmer och sedan tro att det blir bra. Det är när jag som lärare kan använda mig av dem i uppföljande diskussioner, som de verkligen kommer till sin rätt. För det är nämligen så att perspektiven måste eleverna (säkert vi alla) få hjälp att se och förstå. Och när jag gör det, ja då blir kortfilmerna till pedagogiska verktyg utan dess like!
Här följer en beskrivning om hur jag använder deras fantastiska filmer.
Den här filmen är nog min favorit. Den tar nämligen upp viktiga frågor på både ett roligt och våldsamt sätt. Det handlar dels om att man "idag inte kan säga någonting utan att bli misstolkad", men också hur vi ur ett samhällsperspektiv där vi känner något sorts behov av att sortera människor i grupper som allt som oftast finns för att nedvärdera och alienera våra medmänniskor.
Här handlar det om fördomar, politik, språkets makt och påverkan, samt ren och skär rasism. Men det är roligt. Så roligt att fjortonåringar skrattar så att de gråter. Vi skrattar tillsammans så att vi gråter, helt enkelt. Men det får inte stanna där.
Diskussionen efteråt handlar om allt från kränkande språk, semantik, rasism och fördomar till historia och filosofi. Jag har blandat vilt mellan språkvetenskap och samhällskunskap. Hur påverkar ord och uttryck oss? Varifrån kommer behovet av att såra och kränka genom att välja en viss vokabulär? Varför finns det människor som hellre säger chokladboll än negerboll - och varför inte fler? Eller färre?
Två kortfilmer där könsrollerna bytt med varandra. Här är männen de utsatta, de som sexualiseras, tar hand om skitgörat och utnyttjas. Män i smink och klänning medan kvinnorna klär sig i skjorta och slips.
Båda dessa filmer ställer saker på sin spets och kan också väl ligga till grund för diskussioner med lite äldre elever (från 14 år, skulle jag säga). Här finns nämligen en igenkänningsfaktor som både killar och tjejer kan både se och märka.
Huvudrollerna, män som kvinnor, både klär och sminkar sig som kvinnor, men också beter sig kvinnor. Här finns "tjejsnacket", dramat och beteendet. Medans kvinnorna i filmerna, beter sig och klär sig som män.
Jag har ett par frågor som startar igång diskussionen:
- Är det skillnad på hur man ser den här filmen beroende på om man är kille eller tjej?
- Ni killar, hur tänker ni, skulle ni tänka, om detta vore är framtid som man i dagens samhälle?
- Ni tjejer, tror ni att det här er framtid som kvinnor i dagens samhälle?
Viktiga frågor som verkligen får, egentligen oss alla, att tänka till.
Den här filmen visar jag i samband med en av de filmerna ovan. För det har visat sig vara väldigt intressant att se reaktionerna hos mina elever och jämföra dem med varandra. Under till exempel "Se mig", så är det tyst. Både killar och tjejer tittar fascinerat och många, främst killar, ser både konfunderade och tagna ut. Men under "Vaskduellen" förändras atmosfären drastiskt.
Filmen handlar om att tävla i vem som kan, vill och kan tänka sig att spela dyrbara kort - för den egna statusen. Man, frågar män, tävlar i vem som kan kasta bort mest pengar och ägodelar i kampen om att vara bäst och störst.
Här finns många ingångar till diskussioner då filmen tar en allvarlig (men också humoristisk vändning). Fascinerande är här att de killar som varit knäpptysta under "Se mig", här gråter av skratt. En naturlig fråga är då:
- Killar, varför skrattar ni nu och inte under förra filmen?
Här kommer diskussionerna in på allt vad gäller hur ungdomarna ser på sig själva, vilka mål man har i livet och vad och vem man identifierar sig med.
- Killar, är det här er framtid?
Ingen dum fråga.
- Vad är makt?
- Vad är status?
- Vad är viktigt?
Crazy Pictures har som en slags tagline "Poesi för fiskar". Det är en bra sådan. Vi skojar ju gärna om hur guldfisken i akvariet simmar fram och tillbaka och tänker "Här har jag aldrig varit förut!". Så är det nog dessvärre även för oss människor som har lite större och mer utvecklad hjärna - vi glömmer för lätt och snabbt. Och att det handlar om poesi, gör det kanske än svårare att riktigt förstå budskapet.
Mina elever ska dock både se och förstå - och aldrig glömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar