Jag satte bedömningsunderlaget för Nationellt prov i händerna på mina åttor - du anar inte vad som hände sedan!

Egentligen undrar jag varför jag inte gjort det tidigare. Tanken har funnits under lång tid, men jag har av olika anledningar inte riktigt kommit till skott. En anledning var att jag ventilerade tanken med en före detta kollega som utbrast:
- Så kan du ju inte göra! Det är ju hemligt!

Det är runt 1,5 år kvar innan mina åttor ska skriva nationellt prov i Engelska, C-delen, alltså uppsats. Prov är en knepig sak. Behövs dem och varför? Och behövs nationella prov? Jag har jobbat med kolleger som ser prov som ett sätt att helt enkelt "sätta dit" eleverna (moooahahahahaha) och med kolleger som helt sonika lämnat ut provets alla frågor i förhand. Av den enkla anledningen att det är just det som kommer på provet som är viktigt att kunna.

Det är som att det finns två läger vad gäller prov. Jag ansluter mig till den senare. Den som tänker att om man ger svaren i förväg så vet ju eleven precis vad det är som eleven ska kunna. I motsatts till att säga:
- Prov på måndag. Sidorna 15-140. 
Och så kommer det 10 frågor. 
    Då undrar jag vad det är man mäter med sitt prov. Elevens förmåga att studera, läsa in allsköns sidor i en bok eller det som jag som lärare bedömer är viktigt. Och vad bedömer jag är viktigt? Om jag redan vet om vad jag tycker är viktigt och som jag vill bedöma, varför inte bara ge dem frågorna? Och kanske till och med svaren? För onekligen måste jag som lärare ha en tanke på vad jag vill bedöma som viktig kunskap och därmed både i min undervisning fokusera på det samt att testa elevernas kunskaper på just det. Och om det handlar om mer saker än de där 10 frågorna på sida 15-140, men låt oss då för tusan skriva exakt vad det är som är viktigt på dessa sidor. Kanske genom att ge frågor och svar i förväg.

För jag ser inte prov som ett sätt att sätta dit mina elever. För mig är ett prov en del av min undervisning, snarare än ett verktyg att mäta kunskap.

Nå, hur som haver.

- Så kan du ju inte göra! Det är ju hemligt!
Kollegan är nästan röd i ansiktet, flämtar och är så upprörd så att hon skakar. 
- Ursäkta, svarar jag helt oförstående.
- Men du kan ju inte ge eleverna bedömningunderlaget till eleverna! Det är ju fusk!
- Hur då fusk? Att eleverna får veta hur kunskap, förmågor och vad vi kräver av dem värderas?
Hon harklar sig, tittar sig runt omkring och fortsätter vara röd i ansiktet och svarar barskt:
- Ja! Om eleverna vet hur vi kommer bedöma deras uppsatser så kan de ju skriva sina uppsatser på ett sätt som är hur bra som helst!
Jag avvaktar något. Tittar på henne, djupt i ögonen och lungt och sansat svarar jag:
- Så om eleverna kan producera fantastiska texter på höga betygsnivåer, så vill inte du att de ska göra det, förstår jag dig rätt?

I dagarna kopierade jag upp elevtexter ur Skolverkets bedömnigsmall för Nationella provet i engelska för år 9. Texterna spände från gamle betygssystemets G till MVG. Jag klippte och klistrade så att endast elevtexterna fanns. Men också bedömningsmallen för mig som lärare.
  Uppgiften för eleverna i åttan: ta fram den röda pennan, bedöm dessa texter utifrån den bedömningsmall du fått, stryk under, stryk över, rätta och betygsätt!
  
En elevgrupp på ca 18 elever i år 8, blott 14 år, kastar sig över uppgiften. De läser igenom elevtexterna, granskar rättningsmallar och bedömningsunderlag - och analyserar i minsta detalj det de har framför sig. Jag har aldrig njutit så i hela mitt liv som under den här halvtimmen. Jag cirkulerar mellan grupperna om tre elever, hör kommentarer och diskussioner.
"Språket här är lite för dåligt för MVG, men jag gillar innehållet!"
" Hon tappar den röda tråden efter första stycket"
"Det är för mycket stavfel!"
"Hon växlar tempus och verkar inte ha koll på verben"

Jag njuter, jag imponeras och jag är helt....mållös. 14-åringar som inte kommer skriva samma Nationella prov förrän om 1,5 år, analyserar, diskuterar, dissikerar - och lär sig av det! När det närmar sig slut får eleverna i sina grupper motivera sina bedömningar och betygsätta. Det visar sig att alla fyra grupper bedömt väldigt lika. På frågan om vad de tyckte om den här övningen får jag mängder med svar.
 Svar som handlar om att eleverna vet vad som förväntas av dem nästa läsår, vilka kunskaper de behöver för att prestera bra på NP, vad god engelska är enligt hur lärare bedömer den och hur de kan utveckla och förbättra sig själva.

Och jag tänker på min kollega som tycker det är fusk. Jag undrar om hon tyckt det om hon var med under den här lektionen.

Dessvärre tror jag att....förmodligen.