Jag gick till en friskola... och har aldrig mått så bra!

http://www.svt.se/nyheter/sverige/lararnas-egna-berattelser

Förr eller senare måste jag ju lite mer ingående dela med mig av upplevelsen efter att jag - alltid friskolefientlig - hamnade på ny skola, nya kolleger och elever. En friskola.

Jag vill börja med det där som ligger nära till hands och då helt bortse från mina innersta principer, utan bara gå på det ytliga. Jag har inte heller jobbat speciellt länge inom Kunskapsskolan, så det här handlar om mina erfarenheter så långt.

För det första blev jag förvånad. Jag som under tolv år sett ned på både friskolor och lärare som jobbar inom den. Jag blev så förvånad över att de visade sig vara några av de mest duktiga och motiverade lärare jag mött. Jag vet att jag sa till en kollega som är lika ny som jag att "lärarna känns mer professionella här än vad jag är van vid". Jag har ätit upp alla hattar jag har och tvingats göra femtioelva pudlar...

För det andra, och det viktigaste och som gör att jag på något sätt, känner mig pånyttfödd. På min skola skulle vi kunna vara något fler lärare, det ska inte skickas under stol med, men saken är den att trots att jag har ansvar för fler elevers utbildning än någonsin, upplever jag att min arbetsbelastning har halverats. Och att jag dessutom aldrig haft så mycket individuell undervisningstid med så många elever någonsin. Och det har varit någonting jag drömt om under mina tolv yrkesverksamma lärarår.

För det tredje har jag mött otaliga elever som imponerar stort med allt från ambition till social funktion. Elever står nästan på rad för att, inte få hjälp, utan för att få berätta, visa och involvera mig i deras lärande. "Kolla Jeppe, det här gör jag nu och det går skitbra!" Jag har aldrig känt mig så nyttig och betydelsefull som lärare än de här veckorna. Och det kunde jag aldrig tänkt mig innan jag kom hit, för på Kunskapsskolan...

... ligger ett stort ansvar på eleven och jag har förstått att det inte flyttar ett endaste dugg av lärarens ansvar till densamma, någonting som var min och är mångas kritik. Den ömhet och noggrannhet jag såg när årets nya sexor introducerades, är rörande på alla sätt. Det pågår ett ständigt arbete för att hjälpa eleverna att äga sin utbildning och utveckling. Men ingen lämnas ensam under vägen.

... lyckas "bara vissa" elever. Jag köper det. Skolan passar inte alla. Vilken skola gör det? Jag frågade mig det tidigt. Jag har sett kommunala skolor som inte passar alla, där elever ständigt kommer i kläm. På min skola har vi en duktig specialpedagog, vi har en kurator och i våra personliga mötet är alla lärare en del av målet att alla ska lyckas. Alla självkritiska skolor vet att årligen förlorar man elever och varje skola och lärare sörjer, förhoppningsvis, över det. Det jag förstått är att huvudman inte är avgörande utan lärarna. Och vi är lika fantastiska var vi än jobbar!

Jag har fått ett uppvaknande, tror mig se att här där jag är, jobbar vi på ett sätt som jag hade drömt om på andra skolor jag varit på. Jag tror att i det här fallet Kunskapsskolan, faktiskt har någonting som fler skolor skulle må bra av. Och fler elever. Med andra ord, någonting som dagens skola skulle kunna hitta delar som faktiskt ligger i tiden.

Kunskapsskolan är ingenting för fd skolminister Jan Björklund, tvärt om. Flum i höga växlar där eleven står i centrum, där hens förmåga till att äga sin framtid, ständigt uppmuntras och utvecklas. Och det ska också sägas, jag har aldrig jobbat på en skola där Skolverkets dokument har haft så stort allvar och betydelse för verksamheten. Här tas de på största allvar.

Slutligen, ja, jag trivs med den lärarroll jag fått, all den tid jag har med eleverna (mellan 9-15 måste jag finnas bland eleverna, stötta, hjälpa, coacha och handleda) och hur jag plötsligt blir uppskattad och nödvändig i deras skoldag.
Slutligen, så är jag fortfarande emot vinster i välfärden men jag inbillar, eller blundar för det då jag trots allt trivs, att Kunskapsskolan tillhör de som ändå fortfarande har som mål att utbilda och utveckla eleverna (och vi är inte en del av Akademedia. Tror jag..)

Och jag behövde verkligen få känna mig nyttig en stund.