Min systerdotter är fantastisk. Glad, pigg och nyfiken i en strut. Tyvärr träffas vi inte ofta utan det blir mest vid jul och på somrarna. För ett par veckor sedan fick hon dock ärva mammas gamla mobil (äntligen, som hon längtat!) och det första hon gör är att skaffa chattappen WhatsApp och nästan varje dag skickar hon meddelandet "vgd", vilket jag lärde mig betyder "vad gör du?" I sommar fyller hon 10 år och i augusti börjar hon i år 4.
 |
| Jag och min fantastiska systerdotter älskar att ligga på gräsmattan i sommarstugan |
Ibland när vi träffas kan vi ligga på gräsmattan i sommarstugan på västkusten eller i hennes säng hemma i Halmstad med svag julmusik i bakgrunden, och bara prata om allt mellan himmel och jord. När hon var cirka sju år så hade hon en mängd frågor som alla började med frågeordet "Varför".
- Varför är du brun? Varför lämnade din mamma bort dig när du var liten? Varför vet du inte vem din pappa är? Varför är mormor och morfar din mamma och pappa?
Alla dessa frågor. Och varje svar genererade nya. Nu är det hon som förklarar för snart sjuåriga lillebror om varför Jeppe är brun och vilka hans föräldrar är. Hon gör det pedagogiskt, omsorgsfullt och noggrant. Lillebror förstår kanske inte helt hur det ligger till, men han försöker greppa det. För det är inte helt okomplicerat att förklara för ett litet barn varför föräldrar ibland tvingas adoptera bort sitt barn och att världen ser olika ut och att människor har det olika. Men min systerdotter, hon kan förklara så att lillebror nästan förstår. Jag är osäker på om jag kan.
Min fantastisk systerdotter är smart och redan för ett par år sedan vann hon över mig i "Skitgubbe". Jag vågar inte utmana henne längre, inte i något spel - det skulle ge mitt självförtroende en allvarlig törn. Hon är också kreativ, pysslar, ritar, snickrar, skriver, dansar och så klart så leker hon också med sina kompisar. Hon älskar skolan och sin fröken och hon älskar att lära sig nya saker som hon kan återberätta för mig och lillebror.
Min fantastiska systerdotter börjar efter sommaren år 4. Jag tror hon kommer fortsätta att gå till skolan skuttandes och nynnandes . Jag tror hon kommer göra så ända till den dag en vuxen ska avgöra om hon kan tillräckligt mycket och dessutom avgörs det på sätt som min fantastiska systerdotter kanske känner sig stressad över, pressad över och får ont i magen över. Sakta men säkert kommer hon kanske sluta skutta till skolan, sluta nynna - och sluta längta.
Jag har kanske fel men jag tror att det finns ganska många barn, precis som min fantastiska systerdotter, som i tre fyra år i början av sitt skolliv, skuttar lätt och glatt till skolan. Men så händer det någonting med åren som gör att dessa barn blir allt färre. Och jag undrar vad det är och varför det sker.
Kanske har en del av befolkningen en speciell gen som gör att strax innan tonåren så är det för dessa helt normalt att tröttna på att skaffa sig mer kunskap. Kanske finns det vissa med en gen som gör att det är helt naturligt för vissa människor att bli elaka mot andra människor. Det kanske till och med finns en gen, som majoriteten av vi verkar ha, som gör att mellan vissa år så måste vi tycka att skolmaten är äcklig. (När jag frågar min fantastiska systerdotter om hon gillar skolmaten blir hon alldeles lyrisk och höjer den till skyarna.)
Eller så är det någonting annat. Kanske lärarna? Politikerna? Pedagogiken? Samhället? Dataspelen? Videovåldet?
Någonting händer hur som helst. Det är som att Adam och Eva tuggar på ett nytt äpple och den här gången blir resultatet att vi plötsligt måste börja bevisa för varandra vem man är, vad man kan och vad man går för. Det i sin tur medför det som till slut kommer göra att jag om några år kommer att behöva påminna min fantastiska systerdotter om hur hon en gång i tiden älskade att gå till skolan, lära sig nya saker och hur hon var full av nyfikenhet och kreativitet.
Jag vill inget hellre än att min fantastiska systerdotter ska få fortsätta precis som hon gör. Om hon skulle börja år 4 och till jul bli bedömd efter en räcka olika kriterier - som inte alls "bara" handlar om kunskap, betyg är så mycket mer - så är jag rädd att innan år 4 är slut så kommer hon slutat skutta till skolan.
Det finns mycket att göra och jobba med. Om nu Pisaundersökningen är ett slags självändamål för svensk skola så har jag ett förslag som garanterat kommer ge bättre resultat än att döma och bedöma skuttande barn:
- Alla nyblivna föräldrar, läs för ditt barn från första dagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar