Skolutveckling - ledarskapet, tekniken och tiden

Tiden går, samhället utvecklas. Skolan har under lång tid inte gjort det. Men saker och ting börjar hända, rekordmånga svenska deltagare besökte BETT-mässan i London i veckan. Men räcker det?Skolan behöver utvecklas och förändras men vem ska leda den? Vem vet, kanske är de bäst lämpade skolledarna i framtiden också de yngsta pedagogerna och ledarna.

Den första skolledare jag jobbade med var 60+ och bilmekaniker i grunden. Han hade halkat in i skolans värld på ett bananskal och gjorde några år som slöjdlärare innan han fick jobb som rektor. En helt annan rektor flera år senare, också 60+, hade långt förflutet som lärare och lika långt som rektor.
Dessa två skolledare hade inte mycket gemensamt förutom en månadslön på drygt 50 000 -  allt annat var varandras ytterligheter. Den ena ett pedagogiskt orakel medan den andra näst intill pedagogiskt inkompetent. Den ena lyhörd och duktig på att delegera medan den andra hade starkt kontrollbehov och lät varken biträdande eller pedagogiska ledare ha något direkt och egentligt inflytande över verksamheten. Båda två bra med barn så som en vuxen människa förväntas vara mot barn. Däremot ur ett skolutvecklingsperspektiv, saknades en närhet och förståelse för barnen och den tid de växte upp i. Det tydliggörs snabbt och lättast genom en snabb titt på skolans regelsamling - nämns mössa och mobiltelefon i den, ja, då är glappet uppenbart.
Inledningen på 2014 har redan slagit rekord. Antalet svenska deltagare på BETT-mässan i London under vecka 4 har förmodligen med råge växt i jämförelse med i fjol. Och det har gått snabbt. För kanske fyra fem år sedan var vi en liten grupp IKT-drivna lärare som nätverkade och drömde om att själva kunna åka dit, på arbetstid och helst också utan att behöva betala. En i dagens mått mätt liten skara lyckades övertyga vissa kommuner och skolledare och fick möjlighet att resa iväg. Ett antal vet jag reste ändå - och betalade ur egen ficka. De drivna som reste till BETT då, ja, det är de som idag satt Nacka, Årsta och Sollentuna på kartan över drivna skolutvecklingskommuner.
Det återstår att se vad som händer när flera hundra svenska lärare och skolledare kommer hem i helgen. Förhoppningsvis resulterar det i ett rejält skutt framåt i tiden och då handlar det inte om in i framtiden, utan kanske som bäst till igår. Det säger en hel del om hur långt efter utvecklingen vi är. Det som ändå äntligen verkar ske är att begreppet skolutveckling mer eller mindre måste handla om en samtidsanpassning där IKT är ett måste. Men det är inte allt. Skolutveckling måste även handla om att utveckla förmågan att anpassa sin verksamhet till dagens barn och allt vad det innebär. Det kan aldrig vara skolutveckling om man i stället försöker göra tvärt om och få dagens barn att anpassa sig efter det förgångna, omoderna och förlegade.
Det alla pedagoger som nu återvänder från London kommer behöva fundera på är hur man ska möta en skola som trots allt har en lång väg kvar innan man kan kalla sig "utvecklad". På ett sätt är varje padda  laptop och andra IKT-lösningar nämligen ett steg i en riktning som bl.a vår utbildningsminister skulle om man ska tolka honom konsekvent, mena är flum. Vidare utmanar det en gammal men ändå ack så etablerad syn på teknik som ett problem i klassrummet. Kepsen och mössan får se sig slagna.
En tredje punkt att ha i åtanke, också den viktigaste, är att en IKT-satsning inte får stanna vid att smälla upp smartboards, sätta en platta i handen på varje elev eller att flippa klassrummet. Det måste komma till en helt ny syn på elever, kunskap, skola och pedagogik. Åtminstone om man vill få ut det mesta av IKT.
Är vi där än? Är vi redo? Finns viljan bland personalen att sätta sig in i och bli en del av en verklig skolutveckling? Finns stödet hos politiker och skolledning? Är vi beredda att börja anpassa vår verksamhet efter dagens elever och inte tvärt om?
Självklart måste vi börja någonstans och små steg framåt är en bra början. Det måste få ta tid att komma ikapp nutiden.
Tillbaka till de två skolledare jag inledde med. Två olika skolledare med olika ledarstilar, kompetenser och kvalitéer. Det som jag ändå såg som mest problematiskt var aldrig kompetens inom olika områden eller ens ledarskapet - utan avståndet till dagens barn och vår samtid. När jag grubblar, vilket jag senaste dagarna har gjort en hel del i och med BETT-mässan, har en fundering tagit upp lite mer tid än allt det andra: är det så att en grundlig och ordentlig skolutveckling också kräver förnyelse av ledarskapet i en skolverksamhet?
Jag formulerar en tanke: i en grundlig satsning på skolutveckling kanske det också ska innefatta en modernisering av skolledare - och för att sticka ut hakan och provocera - vilket skulle kunna innebära en föryngring av skolledarkåren. Självklart finns det undantag. De två exempel på skolledare jag har med här tror jag inte skulle kunna vara en drivande kraft i skolutvecklingen som vi så desperat är i behov av. Det har med generationer att göra, det har med mycket erfarenhet från en tid men mindre erfarenhet av den nya. Och pratar vi utveckling tror jag att det behöver vara tvärt om - mer erfarenhet av den nya tiden och mindre av den gamla. Annars finns det en risk att utvecklingen går sakta eller stannar av helt.
Anledningen till att det idag inte finns en akademisk utbildning som direkt ger dig kompetens som skolledare, rektor, kan jag tänka mig handlar om att man gärna vill ha skolledare med erfarenhet av skolan och skolverksamheten. Jag förstår den tanken och kan hålla med om det att det absolut kan underlätta. Däremot kan man ifrågasätta vad det är för erfarenhet som eftersöks och kanske också, från "vilken skola" och då menar jag i termer gammal eller ny, förlegad eller modern.
Lek med tanken att det införs en akademisk rektorsutbildning. Lek med tanken att en en nyexad Richard, född 1990, gick raka vägen till vidarestudier efter studenten och nu hälsar välkommen till ett nytt läsår. Han har under sin utbildning varit mycket i skolor, följt med lärare och skolledare, läst ledarskap, pedagogik, IKT i skolan, psykologi och kanske till och med några poäng i entreprenörskap. Är scenariot otänkbart?
Vilken erfarenhet, kunskap och kompetens behöver skolledare idag i en skola som mer eller mindre måste komma ifatt? Det är värt att fundera över. För tänk om det faktum att unge Richard, född och uppvuxen i början på 90-talet när saker började ta fart på allvar, skulle göra honom en bättre ledare att föra skolutvecklingen. Antingen en svindlande tanke eller en tämligen lockande beroende på vem du är. 
Men den är inte helt dum.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar