IKT-TIPS: Google Drive och formativ bedömning

I och med LGR11 och den fina termen “formativ bedömning”, upplevde jag att det blev både viktigare men också roligare, att få vara en större del i elevernas utveckling på ett handgripligt och individuellt sätt. Skolan hade ingen gemensam lärplattform av typen Google Apps eller Office 365 där man dessutom arbetade i molnet. Det var dock lätt åtgärdat. Det krävdes ett par lektioner för att introducera ett nytt arbetssätt, fixa konton, gå igenom hur man delar dokument m.m. Men vinsten i att mer eller mindre tvinga mina grupper att arbeta i Google Drive, betydde allt.


Den omedelbara fördelen jag upptäckte när mina klasser började skriva alla sina texter i Google Drive var att jag på ett helt annat sätt kunde hjälpa mina elever att förbättra sina texter. Dessutom fick jag både kontroll och en överblick i hela gruppens arbete och progression.



För att illustrera hur jag arbetar med Google Drive, följer här ett litet “case”.


Jag introducerar uppgiften som bygger på Hjalmar Söderbergs novell Pälsen. En novell som utspelar sig i början av 1900-talet och som innehåller ett gammalmodigt språk. Uppgiften är att skriva novellen ur en annan karaktärs perspektiv men också att leka med språket och våga använda gamla ord. Till hjälp använder vi en liten ordlista med gammalsvenska ord som jag hittade på www.braord.se.
Lucas har ett Google-konto och han börjar med att skapa ett dokument som heter “Pälsen - Lucas, 9A”. Innan han börjar skriva på sin novell delar han det med mig genom delningsfunktionen. Den innebär att jag kan läsa, redigera och kommunicera med Lucas under hela processens gång. Jag kan se när han skrivit någonting, ändringar han gjort och se hur texten förändras och förbättras. Genom kommentarsfunktionen kan jag markera ord och stycken och ge tips på hur de kan varieras eller förbättras.
I klassrummet eller datorsalen under lektionstid, kan jag vidare växla mellan elevernas arbeten och mer eller mindre övervaka. Lucas räcker upp handen och frågar:
- Jesper, kan du hjälpa mig med det här stycket, jag känner mig inte riktigt nöjd? 
Jag letar fram Lucas text, hittar till stycket där han skriver och läser. Nu kan jag antingen skriva en kommentar eller muntligt ge tips - eller både och.  
- Lucas, vad tror du om du byter ut “gick på stan” till “promenerade bland de snötäkta trånga gränderna”? Visst känns det lite mer gammaldags? Lucas funderar, markerar texten och börjar sedan ändra. 
- Hm, ja, det gör det verkligen. Jag kan direkt på min skärm se hur han skriver om och bearbetar.  
- Tänk på att bara genom att variera vardagliga ord till mer formella eller annorlunda, kan en hel text upplevas annorlunda, säger jag till Lucas och hela klassen.
Under de veckor som vi arbetar med novellen, fortsätter vi på samma sätt. Ibland kommer elever fram och sätter sig bredvid mig och vi tittar på texten tillsammans. Jag ställer frågor, hjälper dem på traven och bollar med dem runt språk och innehåll. När Lucas sedan känner att han är klar med sin novell, byter han namn på dokumentet till “Pälsen - Lucas, 9A - KLAR”. Först då tar jag hans arbete i beaktande och för bedömning.





 Det som händer är att jag faktiskt får tid och tillfälle att på ett personligt och individuellt plan hjälpa varje elev. Ibland ger jag konkreta tips som eleven nappar på och då helt skriver om en rad eller ett stycke efter att vi diskuterat hur man kan skriva i stället.

   Någon kanske tänker att det är lite fusk och att eleven inte skriver allt själv. Jag är av den bestämda åsikten att det rör sig om en lärprocess. Vissa saker har jag kunnat påverka, men samtidigt råder det ingen tvekan om att eleven konkret kan se i sitt arbete hur det kan bli bättre. Prov, uppgifter eller andra skolarbeten får aldrig vara till för att “sätta dit” en elev - tvärt om anser jag att min uppgift är att visa på rätt svar och hur det bör vara eller se ut.


  Det här handlar om formativ bedömning i praktiken där lärare och elev med teknikens hjälp kan skapa en nära lärsituation som är till gagn för båda parter.