Det där med läxor alltså...

Det finns få ord inom skoljargongen som väcker så många känslor, minnen och diskussioner som det lilla ordet “läxa”. Vi har alla haft dem. Jag har sedan ett par år tillbaka aldrig använt mig av ordet “läxa” och jag säger att jag inte heller ger några läxor. Låt mig förklara.

När jag hör ordet läxa kryper det i kroppen och jag minns hur jag satt hemma vid köksbordet med en mattelärarpappa och en svensklärarmamma som ständigt kikade över axeln på mig och som ständigt frågade om jag hade läxor att göra. Självklart ljög jag ofta och svarade att nej, idag har jag inga läxor. Det var självklart för mig, som den något skoltrötta, vilda och lite halvslappa kille jag var - jag slapp dels mamma och pappas ständiga tjat och jag kunde använda tiden till annat. Det här är inget unikt, tvärt om finns det mängder med elever som gör på samma sätt. Och diskussionen om varför elever ska ta med sig skolarbetet hem har förmodligen också funnits hur länge som helst.

Jag ger inga läxor, alltså. Det jag kan göra är, om det absolut är nödvändigt, att formulera mig på följande sätt:

“Nästa lektion ska vi prata om olika genrer i litteraturen. Det står lite om dem i läroboken och för att få ut så mycket som möjligt av lektionen, kan det vara bra att kika på sidorna innan. Hemma, på rasten eller om du vill sitta kvar i klassrummet efter skolan, spelar ingen roll.”

Det händer inte speciellt ofta att mina elever “behöver” vara förberedda eller att göra någonting hemma, varken i svenska eller engelska, men visst, det händer. Och då är jag noga med att inte göra det till en läxa. Ordet läxa för med sig känsla av tvång och även stress för många elever och det rimmar illa med hur jag arbetar. Att i stället mer eller mindre göra eventuellt hemarbete frivilligt (för de som är flitiga, månne) gör att de som vill kunna få ut mest av undervisningen och som ser sambandet mellan att vara förberedd och “fliltig” också når högre resultat i bedömningen. Och visst är det så att det är samma typ av elever som inte gör läxor som inte heller “förbereder sig” hemma. Men jag märker att många elever ändå efter en tid gör mer saker hemma och då på eget bevåg. “Mitt sätt” inbjuder också till ökat studieansvar efter sin egna förmåga och motivation. Självklart arbetar jag hela tiden med att den förmågan och studiemotivationen ska vara hög och entusiastisk för alla elever, men det arbetet sker på lektionstid.

Jag bedömer inte läxor. Jag bedömer inte heller huruvida man gjort läxan eller inte. Det ger inte något plus i min bok. Den verkliga bedömningen gör jag vid kursens slut, examinationen/provet/inlämningsuppgiften och det som jag ser på lektionstid. Jag tycker mig läsa rapporter ofta om hur forskare kommit fram till att läxor inte har någon som helst betydelse för studieresultat och jag är beredd att hålla med.