Högskoleprov och lärarutbildning

Här kommer ett avslöjande efter senaste tidens megaskrik från lärarkåren runt att det tydligen går att bli lärare med 0,1 på högskoleprovet:
Jag skrev provet på tidigt 90-tal och var en av typ 200 som kom upp i hela 0,2 poäng.

Hela jakten på status blir ibland tröttsam. Faktiskt. Löner, akademiska poäng och allt det där - det blir tröttsamt. Speciellt idag. I en tid där teknik förespråkas och där kunskapen inte längre ägs av läraren som är den "upplyste". För det är lika bra att erkänna det - vi är inte längre den som bär och äger kunskapen. Vi är verktyget och nyckeln till att nå den och det krävs andra kunskaper än höga poäng på högskoleprovet för det. Eller, det spelar ingen roll, provet alltså. Teoretisk kunskap är inte lika viktig idag som förr. Idag krävs det andra kunskaper.

Jag har hållt mig fast som lärare i 12 år. Jag vet att trots mins 0,2 högskolepoäng så har jag kunnat lära mina elever ett och annat. De har gått vidare  utbildar sig till läkare, programmerare, lärare, psykologer, tekniker och statsvetare. Om mina 0,2 poäng hade spelat någon som helst roll hade jag för länge sedan haft ett obekvämt samtal med en rektor eller kollega som påpekat att det faktum att jag sög på ett prov inte gjorde mig lämplig som lärare. Det har inte hänt. Än. Händer det så har du mitt ord på att jag lämnar yrket.

Däremot träffar jag hela tiden före detta elever som tvärt om påpekar saker de lärt sig. Hur de blivit motiverade, sugna  hungriga och taggade att lära sig mer. De klarar nationella prov, många med höga betyg, de klarar gymnasiet och de glömmer mig aldrig. Högskoleprovet mäter ingenting av det där.

Om du fortfarande inte ser vad det verkligen handlar om, säg till så kanske jag berättar en vacker dag. En ledtråd: läraryrket är inte ett statusyrke. Lev med det eller bli någonting annat.