Hallå, Jazzper, vad handlar det där med kilten om egentligen?

  Hej Jazzper, du har ibland kilt på dig. Varför?
- Ja, det stämmer. Egentligen har jag haft en längtan efter att bära kilt sedan filmen Braveheart. Då väcktes också ett stort intresse för Skottland. Efter att jag var där så lämnade jag nog kvar en liten del av mitt hjärta vid den lilla sjön mitt uppe i de skotska högländerna, där jag satt på en sten och drömde mig bort. Skottland är ett underbart vackert land. Självklart är det också så att jag tycker att kilt är ganska snyggt, stiligt och coolt.
- När jag pluggade på universitetet så spelade jag i en studentorkester och eftersom det är lite "spexigt" så där, sydde jag en egen version av en kilt som jag hade till uniformen. Den var inte speciellt snygg eller ordentligt sydd och sporran bestod av en töntig reseväska som jag hittade i en resebutik. Riktigt fånigt faktiskt, men det funkade i den helgalna miljö som studentorkester innebär. Ju knasigare du är och ser ut, desto bättre är det.
- När jag köpte min kilt med tillbehör (handsydd sporran i äkta läder, läderbälte och ett handsmitt spänne med en keltisk symbol) bara för några år sedan, så var det en dröm som gick i uppfyllelse. Jag köpte den enbart för avslutningsbalen med min favoritklass och ville vara lite speciell. Och visst blev jag speciell. Jag brukar säga att jag är den enda halvtjocka asiatiska läraren som bär kilt. Med stolthet, ska tilläggas.
- Att bära kilt för mig är faktiskt också lite terapeutiskt. Folk stirrar, skrattar, pekar och viskar men framför allt så gör de det med beundran och leenden - inte negativt alltså. Och det känns bra. Jag går igång lite på det där, att skilja mig från mängden och våga vara udda. Det är också det meddelande jag vill förmedla till mina elever på skolan. Kläd dig, se ut och var som du vill, bry inte om vad andra tycker.

Men den kilten du har på dig på bilden, är den riktig?
- Japp, helt 100% äkta, sydd i Skottland och är en så kallad "single-width" modell och består av ca 8 meter tyg. Att det är så mycket tyg beror på att vecken är djupa och många för att ge den luftiga känslan och för att kilten ska röra sig snyggt när man går och rör på sig. Mönstret, eller tartan som det heter, är en Campbell-variant och är ett sådant tartan som alla kan bära. Nu för tiden finns inga egentliga regler om vem som får bära vilkan tartan, men jag tror att ett par är reserverade för t.ex. gamla adliga släkten.

Vad säger skottarna själva om att du bär kilt? Du är ju en svensk asiat!
- Jag frågade Peter, ägaren på Scottish House i Stockholm, det där och han är själv skotte. Han menade att kilten är ett klädesplagg idag som vilket plagg som helst och skottar och irländare har inte patent på det. Tvärt om ser man det lite som att man har spridit en kultur världen runt. Sedan är det inget unikt att män bär kjol och klänning om man ser sig om i världen. Asiatiska munkar bär heltäckande dräkter, åker du till mellan östern går män runt i långa dräkter, de romerska legionärerna bar knäkorta tygstycken. Att män inte skulle kunna bära kjol eller klänning är alltså någonting som vuxit fram på senare tid och är en tämligen fånig tanke. En man i kilt/kjol är inte konstigare än en kvinna i jeans/byxor. Egentligen.
- Men visst, det är annorlunda och det sticker ut. Men mest av allt på ett positivt sätt.

Hur ofta bär du kilt?
- Främst på fredagar då jag sedan jag började som lärare kört "Fancy Friday". Då klär jag upp mig på olika sätt och ibland när jag känner för det, så blir det kilt. Men det beror också på humör för det tar lite på krafterna att ha kilten på sig. Man måste nämligen känna sig bekväm i att bli uttittad, tillfrågad och ibland utskrattad. Så när jag bär den klarar jag av allt det där och klarar att ta kritik, kommentarer och svara på frågor på ett bra sätt.

Har du någonting under kilten?
- Du får väl titta efter!