"50 shades of Grey" i skolan?

Jag är snart klar med “50 shades of Grey”, engelsk originalversion. Som ett slags socialt experiment läser jag den öppet och synligt när jag pendlar till och från mitt jobb. Jag har nämligen sett nästan dagligen kvinnor sitta och läsa boken i tunnelbanan och tänkte så klart att jag måste göra det samma. Det är alltid någon som tittar förvånat på mig, en del fnissar, några ser smått chockade ut. “En ung man som läser “50 shades of Grey - Varför?”

 Ja, varför. Varför är det uppseendeväckande, undrar jag. Boken fick tidigt stämpeln att vara en typisk “tantbok” och placerades in i kategorin “tantsnusk”. Och absolut, där hör den hemma. När Ana och Christian har älskat - förlåt, knullar menar jag, han sysslar ju inte med sådant där - en gång och man tror att det inte går att fylla fler sidor med beskrivningar av hur det gick till, så sätter de gång igen. Och igen. Och det blir tröttsamt. Fantastiskt tröttsamt.
 Men hur som helst. Mitt lilla sociala experiment fick fortsätta lite även på jobbet. När några klasser kom in i klassrummet satt jag och läste i boken. Ett par, tjejer så klart, anmärkte direkt.
“Jeppe, läser du en sån där porrbok?” Och så fnissades det lite.
“Vaddå, har du läst den?”, frågar jag. Nej, ingen har läst den. De går ju i åttan. Men många känner till den, kanske för att den ligger på mammornas nattduksbord. Men de vet att det är en “snuskbok”.
 En svensklärarkollega såg mig med den i handen och blev direkt högröd och aningen bestört. Han skämtade om det, men med en viss tveksamhet. “Jag läser hellre om vampyrer än den där!” Jag kände tydligt att han tyckte det var opassande att jag hade boken i skolan.
 Allt det här fick mig att undra: kan en bok anses för opassande för att läsas i, analyseras eller diskuteras med ungdomar i nedre tonåren? Är det dags att införa åldersgräns även på böcker? Vad är problemet?
 Jo, problemet är väl att boken handlar om vuxna (oj, för det gör väl ingen film eller bok kidsen sett tidigare) och det handlar mycket, väldigt mycket, om sex (nämen, för det vet de ju inte vad det är även om man inte har egna erfarenheter). Nu skulle jag inte tvinga mina elever att läsa boken, den är trots allt skräp, men om en elev kom till mig och sa att hen vill läsa den i litteraturkursen, skulle jag knappast säga: “Nä du, lille vän, det är en bok för vuxna. Ta du en bok om halvnakna vampyrer med tvättbräda som gifter sig med en vanlig flicka, det är bättre litteratur.” Jag skulle säga - “Go for it och skriv en recension och en analys!”
 Hur det än ligger till, så plågar jag mig nu mot slutet av boken och har inga som helst planer på att läsa de två uppföljarna. Mina kvinnliga bekanta som läst den säger att de är så sugna på att veta “vad det är som gjort Christian till den han är” (yeah, right?) och kastar sig över böckerna med stora ögon. Det enda jag kan känna är att det vore något förödande för världen om plötsligt alla män skulle läsa boken - risken för att allt vårt arbete för jämställdhet kan få sig en törn är överhängande. Och det vore synd.