Uppriven av #reva

Jag har blivit stoppad av polisen två gånger. Båda gångerna för att jag ser ut som jag gör. Första gången är jag ung, cyklar på min mammas cykel en kväll. Det batteridrivna cykelljuset lyser, men batteriet behöver bytas ut. Men det lyser med ett gult sken och det går inte att inte se. På cykelbron hemma i Lidköping blir jag stoppad av polisen.
"Du grabben, cykelljus gäller", säger konstapeln till mig.
"Men det lyser ju", svarar jag nervöst.
"Ja, det lyser, men inte tillräckligt starkt", säger konstapeln och tar fram ett block.
"Men", fortsätter jag, "det lyser med gult ljus och här på cykelbron kan det vara svårt att se eftersom gatlyktorna också lyser med gult sken, så...
"800 kronor kostar det", fortsätter han. "Har du leg?"
Jag tar upp mitt ID-kort.
"Chai-Anon", säger han frågande.
"Ja, det är mitt thailändska namn. Jag är adopt-"
"800 kronor, varsegod! Och gå av cykeln!" Han ger mig en böteslapp. Jag går av cykeln. Arg, lite chockad. Förbannad. Jag är kanske 15 år.

I förrgår blir jag stoppad på T-Centralen. Två poliser kommer fram till mig. De ser arga ut.
"Har du ID-handlingar?", frågar den ena mig.
"Öh...", svarar jag och ger dem min mest förvånade blick som jag kan uppbära. Han höjer rösten, artikulerar när han säger samma fras igen.
"HAR DU ID-HANDLINGAR?" Och så lägger han till, på engelska: "DO YOU HAVE AN ID?"
"Öhhh...", svarar jag med en klump i halsen."Jag har mitt körkort", säger jag och letar i fickan efter min plånbok. Polisen tittar intensivt på mig, trummar med fingrarna mot ett anteckningsblock med svart plasthölje.
Jag får upp mitt körkort och lämnar det till honom. Han synar det utan och innan. Tar fram sin radio, anropar någon sorts kommunikationscentral och ger dem mitt personnummer. Ett par sekunder senare får jag höra mitt namn läsas upp av en kvinnoröst.
"Chai-Anon?", säger polisen till mig frågande.
"Ja, det är mitt thailändksa namn", svarar jag. "Jag är adopterad."
"Var bor du? Vilken adress?"
Jag ger dem hela min adress och polisen nickar.
"Okej, du kan fortsätta", säger han och överlämnar mitt körtkort.
Jag står kvar en sekund och undrar vad det där var för något. Vad i helvete det där var för något.

Äh, av en av dessa händelser är bara en sann. Jag blev aldrig stoppad av polisen. På T-Centralen. Men jag undrar när det händer. För det kommer det säkert att göra. Förr eller senare när jag är på väg till eller från mitt jobb som lärare i en högstadieskola.

Hej REVA. Hej Sverige. Du trygga land.