Skötsamma tonåringar - misskötsamma vuxna

Läser snabbt igenom en artikel som berättar att dagens tonåringar är mer skötsamma än på länge. Och så försöker jag minnas mina egna tonår. Jag var inte speciellt skötsam. Förmodligen skulle jag ha klassats som ett "orosmoment" som diskuteras på lärarkonferenserna. Om man nu hade sådana diskussioner på den tiden. Ibland undrar jag. Jag var nämligen inblandad i en hel del mobbning men jag tror inte mina föräldrar någonsin blev kontaktade av skolan för den sakens skull.
  Tonåringarna själva verkar förvånade över att de skulle vara skötsamma. Jag undrar varför. Känner de sig inte skötsamma? Eller handlar det om att de inte känner att samhället ser dem som skötsamma? Själv har jag tröttnat på att behöva förklara för folk som undrar hur jag kan vara lärare på högstadiet, bland de där ligisterna och monstren. Ibland får jag till och med försvara varför jag arbetar med dem och varför jag också trivs med att göra det. Knas.
  Just på min skola har vi bara skötsamma tonåringar. Sedan kan det finnas grader av skötsamhet - en del är mer skötsamma än andra. Men det finns inte en enda tonåring som inte en eller flera vuxna "klarar av". Och då klarar vi av ganska mycket.
  Men absolut, om man får höra tillräckligt ofta att man är misskötsam, odräglig, ohyfsad och ouppfostrad så blir det till slut sanning. Aldrig förr har ett samhälle mobbat och sett ned på en så stor grupp människor i vårt egna samhälle som nu. Där är problemet.

Jag skulle utan tvekan tillbringa en vecka i Big Brother-huset med en bunt av dagens tonåringar hellre än med en lika stor bunt av dagens så kallade vuxna. För om det är några som inte sköter sig idag, så är det ta mig fan vi vuxna.