Jag reste till Japan och skämdes när jag kom hem


  En dröm som gick i uppfyllelse. Jag har gått på affärsgatan i Ginza och besökt Yamaha-husets alla sju våningar. Jag har köat för sushi på en av stadens bästa sushiställen i Shinjuku. Jag har gått vilse i Shinjuku. Jag har suttit på uppvärmda toalettstolar. Jag har klättrat ett heligt berg. Jag har sett utsikten från Tokyo Park Hyatt där Bill och Scarlett var i "Lost in Translation". Jag har vandrat genom vackra parker, trängts på tunnelbanestationer, känt harmonin i att skapa ikebana-kreationer. 
  Många upplevelser, men det som ändå stannar kvar hos mig längst så här ett par dag efter hemkomst, är inte upplevelserna i staden, utan upplevelserna av människorna, deras liv och en syn på medmänniskor som vi verkar sakna helt här på andra sidan av klotet. Den vetskapen och känslan är kanske det som drabbat mig hårdast och som får mig att bli ännu mer folkskygg nu när jag är tillbaka i Sverige. 
  Frågar du mig så är det inte så konstigt att vi här i väst kämpar mot allsköns olika kriser - pengar, ekonomi, konjunjktur, moral - alla möjliga kriser på en och samma gång, känns det som. Och frågar du mig så kan alla dessa härledas till några saker: hur vi ser på varandra, världen och livet. Efter två resor till Kina, en resa till Thailand och nu senast, en resa till Japan, så blir det hela allt mer självklart. Det sitter inte i naturen, helgedomar, palats, stränder, maten eller mäktiga städer - det sitter djupt inne i själen i människorna i dessa länder. Saker som vi älskar och beundrar men av någon anledning ändå inte lär oss av och tar efter.
  Vi kallar thailänderna "det leende folket". Vi reser dit och njuter av och älskar gästfriheten, värmen och omtänksamheten. När vi i detta land drabbas av en ofattbar katastrof, är det människornas hjälpsamhet och värme som räddar oss. Kina är på gång och hör idag till världens nya supermakt vad gäller ekonomi, produktion och inflytande. Här bor 1,3 miljarder hårdhudade kinser som under ett par tusen år utvecklat ett tänk och livsstil som gör dem till vinnare när resten av världen förlorar. I Japan trängs tusentals människor i tunnebanan och du har sett det på film, tv och bilder; japaner med vita munskydd. Dessa munskydd bär man av hänsyn till andra - inte av rädsla för andra. Känner du dig lite sjuk en dag, då tar du på dig ett munskydd för att inte smitta andra. 
  I Stockholm för några år sedan drabbades stan av sådan kyla att bussar och tåg inte gick alls eller med stora förseningar. Jag stod då vid Liljeholmen och såg hur människor slogs för att komma in i bussarna. Jag såg hur människor skällde på bussförare och personal som med all säkerhet inte kan råda över vädret. Jag såg människor som levde i sin lilla värld där det bara finns plats för en enda person. Här tar vi på oss munskydd av rädsla för andra, inte av hänsyn. 
När man går in i en butik i Japan blir man mött med en djup bugning och den varmaste hälsningsfras du kan tänka dig. När man går in i en butik i Sverige händer för det mesta ingenting. I vissa fall får du en blick av personalen, i sällsynta fall ett leende och ett hej, men inte så mycket mer. Under de dagar jag varit hemma i Sverige efter min Japan-resa har jag sett så mycket smärta hos människor jag mött. Allt verkar vara jobbigt, tungt och hårt. En kund som kommer in i butiken innebär att man måste vara trevlig och det är ju jobbigt. 
  I Kina, Thailand och Japan och runt om i Asien, finns ett tänk som vi helt saknar. Här är människor viktiga och det spelar ingen roll om det är okända människor, nära vänner, potentiella kunder eller bara en ytlig kontakt. Hur du behandlar den du möter är av allra största vikt, hur andra människor ser dig är avgörande. Det här skulle kunna bli jobbigt, men ändå får jag känslan av att ingen här tycker det. För vänlighet, gästfrihet, värme och omtanke kan väl aldrig bli något vi tröttnar på?
  Det är inte konstigt att människorna här i Asien håller på att leda sina länder mot toppen. De har rätt inställning, rätt tro på sig själva och varandra och framför allt, de vet hur man ska mötas. Här är människan nummer ett, pengarna nummer två. För gör man det på rätt sätt, så kan uppenbarligen det leda till framgång och rikedom. Om det nu är något att sträva efter.